Odla med barn

Redan när jag var liten, fick jag vara med mina föräldrar och odla i trädgården. Jag är född på en gård utanför Trelleborg med växtodling och svinuppfödning. Vi hade även får, höns, ankor, kaniner, katter och hästar. En fantastisk uppväxt om ni frågar mig och skulle jag kunna ge mina barn samma erfarenhet hade jag gjort det. Nu har jag inte ekonomin att bo med familjen på en gård och vi får nöja oss med att ha katter och hundar, men planerna finns för att skaffa höns. Tiden får utvisa om det blir i sommar. 

Iallafall, något som jag försöker, eller vi försöker, min man och jag är att lära vidare till våra barn om hur man tar hand om djur och natur. Inte bara för att den maten vi odlar själv är så mycket godare, utan för att de ska få en förståelse för vart maten kommer ifrån och vilket arbete som ligger bakom att odla och sköta om växterna.

Det har inte varit så svårt att få med barnen på tåget, de började redan som små vilja var med och gräva när vi gräver. Sedan när de var större ville de givetvis få peta ner frön i jorden och vara med att vattna och fixa. Nu får de vara med under hela processen, från sådd till skörd. De gillar inte alla grönsaker, men jag känner definitivt att vi lyckas få i dem mer grönsaker när de själv är med och odlar.

Krasse, är en av sorterna som barnen tycker är extra kul att så och odla. Den växer så fort så det nästan känns som du kan se den gro och växa. Ronja sådde frön i förrgår och idag kan ni se på bilden hur långt de kommit. En plastkartong med vindruvor blir ett perfekt litet drivhus till krassefröna och det behövs inte ens jord, utan vi odlar dessa på hushållspapper som vi blöter.

När groddarna är några centimeter klipper barnen själv av toppen och strör på smörgåsen. Supergott!

 Ronja har även sått salladsblad, som vi ska försöka få att gro och växa inomhus. Dessa fick jord och vatten i en ask som det varit champinjoner i. Ett litet växthus som jag köpt på loppis får bli växtplats till salladen och Ronja håller koll och vattnar. 

Sonen, Ludvig,  som är lite äldre än Ronja odlar chili, som jag berättat tidigare. Han tycker det är superspännande med heta sorter och letar själv efter fröer på nätet.

Här ser ni Ronja med en liten del av sin morotsskörd från i höstas. Hon odlar numera i egen pallkrage. Givetvis får vi alla i familjen ta del av skörden. Så klart är det extra gott med egenodlat.

Vart tog tiden vägen?

Hoppsan, vad tiden rann iväg. I och med att jag börjat jobba och dagarna blivit ljusare så väljer jag utevistelse framför datavistelse. Solen har äntligen börjat skicka varmare strålat mot vårt nordliga land och det känns som att våren är här för att stanna. Det spirar i rabatten och det gäller att hänga med för nu går det undan.  En av mina favoritblommor blommar just nu, Snöklockan.

Jag har dem planterade både i krukor och i gräsmattan. Den tittar fram och förgyller dagarna.

Även inne i växthuset märks det att våren kommit. Vårt persikoträd börjar har börjat blomma. Nu hoppas jag att vakna små insekter kommer in och pollinerar så vi kan få lika goda persikor i år som i fjol.

Tomaterna växer och nu har jag även försått olika kålsorter, pumpor och squash. Till helgen gäller det att vi får i ordning vårt grönsaksland så vi kan få potatis och lök i backen.

Nu är det dags!

 

 

Nu kan jag inte hålla mig längre, idag sår jag inomhus. Jag har gått och känt och klämt på fröpåsarna nu i några veckor och idag känner jag att det är dags. Solen var uppe hela dagen igår och temperaturen ute har nog uppe i sex-sju grader. Det droppade från taken och det kändes i hela kroppen att nu är våren här. Idag är det betydligt gråare men utetemperaturen är runt fem plusgrader. Men det känns som att nu är det dags.

Fram åker jord, krukor och fröer. Fönsterkarmen städas ur och ett bord som är lätt att fälla upp hämtas in från växthuset. Tomma vindruvskartonger och äggkartonger letas farm. Både jag och barnen har planerat för att så, krasse, lök, kronärtskocka, tomat och chili. Det största problemet nu är att få plats med alla krukor.

Planering är A och O

Jag vill som sagt sätta igång nu. Men av erfarenheten blir man vis, har någon klok person sagt och därför ska jag försöka tänka efter och lära mig av mina tidigare års odlingsmisstag. Och framgångar.

Två år på rad har jag satt igång för tidigt med resultatet att frösådderna växt sig för gängliga och blivit torra då jag slarvat med omkrukningen. 

Jag har försent kommit fram till vilka sorter jag ska så och tyckt att de måste jag sätta nästa år. Dessutom måste jag planera att så i flera omgångar så att vi har fräscha grönsaker att skörda hela säsongen.

Jag ska dock inte glömma att berätta om allt som blev bra. Tex ska vi så ännu fler olika slags tomatfrön, för det är så himla kul när de blir supergoda och vi kan äta dem direkt från buskarna och använda dem i matlagningen och i sallader. I vårt fantastiska växthus växer de så det knakar. 

Likadant med slanggurka, det köpte jag en planta ifjor, eftersom jag kom på för sent att vi inte sått själva, vilket ändå gav många gurkor. 

Dessutom verkar vår jord här på tomten vara bra för lök av olika slag. Vi kan ännu skörda purjolök som står kvar i landet och röd och gul lök har vi kunnat äta ända fram till jul. Alltså måste ännu fler smålök sättas i år för att räcka längre. 

Idag har jag bullat upp med trädgårdsböcker, papper, pennor och kaffe vid köksbordet. Här ska planeras. Hur det ska odlas, var och när.

Detta gör längtan lite lättare och jag känner att jag gör något redan nu som leder till att odlingssäsongen går lättare. Det är lätt att drömma sig bort i Mandelmanns bok Självhushållning på Djupadal och i Seymours bok, Självhushållning. 

Även om vi tyvärr inte har möjlighet att ha djurhållning hoppas vi  så småningom kunna ha några höns för att förgylla matlagningen med. Dessutom ger de oss både gödsel och hjälp att jaga skadeinsekter och så har jag läst att hönsen äter mördarsniglarnas ägg.

Nu har jag inte ro att sitta här längre, planerandet måste fortsätta.